25 Feb -10

GOD MORGON!
Jag är vaken tidigt, idag IGEN!
Äta frukost! Mums.
Städa! Wiiiii, jag ska möblera om i hyllorna.

4/5 Toasters

Idag har varit en bra dag!
Jag har varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, jag har varit på Försäkringskassan och tagit mig några steg närmare bostadsbidrag. Jag har mailat CSN om att jag har avbrutit mina studier, jag har dessutom helt spontant målat om hela mitt kök!
Det blev jättefint (bild ovan). Nu vill jag fylla väggen ovanför bordet med massa tavlor i glada varma färger, får hålla koll på Blocket och second hand efter ramar :)

Projekt som kommer i framtiden:
Mitt stooooora arbetsbord och allt som kommer runt omkring det
Måla om i stora rummet!
Måla om i Hallen <3
Förvaring till Garderoben.
Leta efter snygg lampa till Garderoben + kanske LED list...
Tapetsering och målning av städskrubb + Hallgarderob!
Nytt golv i alla rum.
Vägghyllor till köket.

Finns så mkt, men Idag var en bra dag!
Nu ska jag unna mitt torra hår en inpackning och mina ögon ett NCIS avsnitt.


KÄRLEK! (speciellt till min moder!)


Musik: Andrew Bird-Oh No

Karma?

Lite bakgrundsinformation.
Jag beställde 2 par dojjor under en av mina nätshopping psykoser (på faktura då).
Dagen efter hade jag såklart tagit mitt förnuft till fånga och insett att jag inte kan köpa skor för 1000kr när jag inte har pengar till mat så jag bestämmde mig för att låta skorna skickas tillbaka av posten (alltså jag hämtade aldrig ut dom).

Nu häromdagen så fick jag hem en faktura på dessa skor, jag mailar och undrar om dom inte har bättre koll än att fakturera för returnerade varor och att jag hört mycket gott om dom och är säker på att dom åtgärdar detta.

Tydligen hade skorna försvunnit i posthanteringen på väg tillbaka till dom.
Idag får jag det här i ett mail:

"Hej

Vi behöver uppgifter för att kunna betala tillbaka pengar till dig..."


Jag skickar iväg mina kontouppgifter och hoppas på att det slinker in 1000 kr snart.
Ger jag mig dålig Karma eller är detta god Karma som kommer tillbaka till mig när jag behöver det som mest?

SKANDAL!

Är utan tvekan mitt favoritord idag!

Produktivitet

Jag har inte vaknat så här tidigt på lääänge!
Gick upp kl 9, har varit på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Ulriksdals Slottsträdgård, köpt födelsedagspresent till Ella och nu är jag hemma igen.

Jag måste STÄÄÄDA! Kristin kommer imorgon och då ska det vara fint.
Men.... när jag gick in i köket så fick jag ett infall.... Vore det inte fint med den Cappucino färgen jag har i skrubben på väggarna? JO! Så nu ska jag diska, dammsuga, städa hela lägenheten och sen får jag mååååla. WIIII!

Dom har sagt att det gör inget om man gör ngt för det ska ändå rivas ut i höst :D YAY jag får leka.

HEJDÅ!

(Bilden: Så produktiv var jag förra veckan!)
(tack Mamsi <3 <3 <3 )

Kramp

Inatt kunde jag knappt sova, låg och vred mig hela natten och morgonen.
I blame it on the concerta, jag är helt spänd hela tiden.

Idag hade jag bestämt mig för att plugga non stop. Nehe, jag letade iofs jobb och det är en bra sak. Men sen satt jag i ngn timme och tittade på hundar. Jag vet jag är tönt.
Jag har sökt massa (läs 7) sommarjobb idag. Hoppas!

Metylfenidathydroklorid

Idag har jag (för första gången sedan Jan -09) tagit min första dos Concerta.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig, men jag hoppas att vardagen blir lättare att handskas med. Jag kommer att få träffa en arbetsterapeut och om det behövs, sättas på antidepressiva (hope not).
Jag har tidigare slutat med Concerta p g a olika saker. Om jag känner mig som en bägare full av känslor och virr utan Concerta så är jag en tom bägare med Concerta.
Saker som utan medicinen känts viktiga blir med medicinen ganska oviktiga. Jag blir lite kall, tom och likgiltig. Men det är kanske vad andra människor skulle kalla sin normala sinnesstämmning.

Delar jag ett barns (o)förmåga att kontrollera känsloutbrott? Det är just så många av mina vänner beskriver mig, barnslig. Jag vet själv att jag å ena sidan kan vara en energikälla som aldrig sinar så kan jag också agera omoget, bli otroligt besviken över småsaker, skapa konflikter utav ingenting och bara vara allmänt stormig. Det är väl vad man kan kalla det, barnsligt, osäkert. Lite som en valp som hela tiden vill hävda sig för att klättra högre i flockens hirearki. Eller vill jag bara att andra människor ska sluta kräva av mig att leva upp till deras mallar, bara för att det är så det ska vara.

Jag vet själv att jag är motsägesefull, jag vet själv inte vad jag egentligen tycker och kan mitt i en argumentation tänka ”vad var det jag ville ha sagt?”. Är det för att jag å ena sidan har mina känslor och funderingar som jag anser vara rätt, men att dom ständigt är i konflikt med de förväntningar och krav jag aldrig lyckats leva upp till?
Ja. Det är viktigt för mig att bli accpeterad, såklart. Känslan av att vara annorlunda blir ju inte mindre påtaglig om jag inte försöker passa in. Men varför är det så viktigt? Ja, som sagt jag ifrågasätter mig själv hela tiden.
Är det synd om mig, som aldrig kommer passa in i ett samhälle som vi har idag. Eller är det synd om alla andra, som inte kan känna som jag.

Jag vet inte var jag vill komma med det här. Jag är jävligt luddig i huvudet just nu och inte säker på att mitt lilla inlägg makes any sense at all… men vem bryr sig?